HUVUDSTADEN X2
Det blev hela två besök på en vecka till vår vackra huvudstad förra veckan. Anledningen var som vanligt teater. För vad känns som år sedan bokade Sofia och jag biljetter till Sweeney Todd, och för inte alls så länge sedan föreslog en utlandsstudent att vi skulle åka och se Macbeth.
Båda pjäser var väldigt bra! Det var lite annorlunda att se en pjäs på svenska. Tog ett tag innan man kom in i det på ett sätt, man märkte liksom att det var ord som var inlärda, och inget som lät naturligt alla gånger. Sweeney spelades av Peter Jöback, och det var väldigt roligt att se han i en musikal! Nackdelen är att han låter så snäll, så det var lite svårt att köpa han i rollen som Sweeney Todd, men hur han spelade med kroppen och allt gjorde det ändå trovärdigt. Användningen och uppsättningen av scenen var väldigt cool, älskade speciellt andra akten då orkestern satt med på scenen. Det var också roligt med alla detaljer de hade med, t.ex. hade de riktig deg till pajerna.
Macbeth var väldigt annorlunda från vad jag föreställt mig. Jag var beredd på en ren och skär dansuppsättning, men det var snarare en teateruppsättning med inslag av dans. Alla talande roller var skådespelare, och bara fyra dansare var med. Detta sagt så var det fortfarande väldigt bra! Utspelandes på 70-talet, med en drogkartell istället för kungadöme, RnB sångare istället för häxor & Donalbain som dotter istället för son var det en uppfriskande tappning på Shakespeares gamla verk. Det var några riktigt coola scener, blandat med cheesy sjuttitals beteende, som på något magiskt sätt fungerade perfekt ihop. Roligast var efter intervallet så Macbeth gick runt och interagerade med publiken. Hade jag blivit utsatt för det hade jag nog hatat det, men från håll var det väldigt underhållande! +I publiken var Vanna Rosenberg, som spelar Mrs Lovett i Sweeney Todd. Vi har alltså sett båda Mrs Lovettarna i publiken till en pjäs!
Kommer definitivt att hålla närmare koll på Sveriges teaterutbud efter dessa två pjäser, man behöver ju faktiskt inte åka till London varje gång! Har faktiskt en till pjäs bokad för Februari, Jesus Christ Superstar i Karlstad nu till veckan. Ser väldigt mycket fram till den! Februari har verklien varit en fullspäckad månad, men åh så glad jag är för det!
HOW I MISSED YOU LONDON
Tog en liten halvspontan resa till London i slutet av Januari. Hade planerat att åka över jullovet, men ingen av kompisarna där borta kunde house us, så det blev inte av. Dumt nog kollade jag upp alla pjäser vi tänkt se i Januari igen, och alla (förutom en) gick fortfarande, men var påväg att sluta snart. Kände att det var ett riktigt "now or never" moment, och jag och Sofia bokade biljetter och fixade boende hos en vän och gav oss av.
Pjäserna vi såg var:
- The Commitments
- Mojo
- Henry V
- Les Miserable
- The Pass
- American Psycho the Musical
- Coriolanus
Längsta kö-tid: 15 timmar (Coriolanus)
Kortaste kö-tid: 2 timmar (The Pass) (0 timmar för redan bokade)
Total kö-tid: 40 timmar
Bästa pjäsen: The Pass (Så glad att vi fick biljetter till denna, eftersom vi inte ens planerat att se den. Vi fick de absolut sista två biljetterna, och alla arbetare på teatern var så snälla och hjälpsamma. Lokalen pjäsen spelades i var så cool, väääldigt liten med bara 92 platser, och sätena var i tre rader på varsin sida scenen. Pjäsen handlade om problematiken kring att vara en homosexuell fotbollsspelare, och vad man är villig att ge upp för berömelse. Alla skådespelare var hel sjukt bra, inte minst Gary Carr (som jag kom på först efterråt spelar i downton abbey, min favoritserie). När de skulle ändra om möbleringen på scen så kom skådespelarna ut och gjorde en liten dans av det hela, något som var otroligt vackert och coolt. AH, får sluta nu, annars kommer jag aldrig sluta skriva)
Sämsta pjäsen: The Commitments (En stor anledning var kanske för att huvudrollen Killian Donnelly, anledningen vi ville se pjäsen, var understudied. Men också för att den hadlar om ett soul-band, inget som direkt intereserar mig. Nej, nog inget jag skulle rekomendera)
Bästa kön: Coriolanus (SÅ BRA. Blev kompis med alla runt oss. Är nu facebook kompisar och planerar en reunion i höst)
Sämsta kön: American Psycho (Regnade, fötterna blev blöta. Pratade inte heller med någon i kön)
Roligaste stage door: The Pass (Alla fyra skådespelare kom ut, och alla var hur gulliga människor som helst. Roligast att träffa var Nico Mirallegro, ääääälskar My Mad Fat Diary (som föresten börjat med säsong 2 nu igår!))
Tråkigaste stage door: Mojo (Ingen kom ut. Inte heller för Henry V eller Coriolanus, men där hade vi träffat roliga personer i kön att prata med)
Icke-plannerade kändismöten: 4! (Med möten menar jag 'såg kändisen, och var ganska nära dem, men vågade inte gå fram till dem'. Först var det Ralph Fiennes när vi väntade vid stage dooren för Henry V. När vi kollade på The Pass var Remy Beasley i publiken (hon spelade Tranio i Taming of The Shrew uppsättningen vi såg i somras). Sen kom de två bästa när vi skulle se Corioulanus. Vi står och hänger med en tjej vi träffade i kön och ut från toan kommer Una Stubbs. Så himla cool dam. Sen lite senare går självaste Helena Bonham Carter förbi oss! Och inte råga på det så visar det sig att vi har vår plats brevid Una! Hon är sååå himla gullig, och blev väldigt upprörd i slutet när det händer lite hemska saker (för att inte spoila pjäsen för mycket (; ). Verkligen en helt underbar människa som bara sprider positiva vibbar med ett leende på läpparna hela tiden.)
Heeeeelt underbar resa helt enkelt, och kan inte fatta att jag är en sådan lyckligt lottad människa som har chansen att göra dessa resor. Nästa resa är redan planerad, men pjäser med Andrew Scott och MARK STONG planerade. Mark Strong är en av mina, och mina systrars, absoluta favoriter, och han kommer tillbaka till west end efter 12 års uppehåll. Vi var minst sagt i ett stadie av extas när vi fick reda på att han skulle vara i en pjäs. Kommer också på den resan pricka in BAFTA tv awards. Har saknat premiärkänslan, så ska bli riktigt roligt att gå på det också.
