tinker tailor soldier blogger

 

Oj. Kan inte dra till minne ett specifikt meddelande. Har fått massa fina saker sagt om mig dock. Har verkligen kännt mig älskad i år :) 

 

Det bästa beslutet jag tagit och varför

Åh, så svår fråga. Tror inte att jag har ställts inför så många beslut i år... Jag har ett sådant dåligt minne också, så kommer knappt ihåg vad jag gjorde första halvan av året. Men kanske får ta beslutet att börja plugga, för det har varit så roligt och känns så rätt.

Det här är jag som mest tacksam för

Just nu är jag mest tacksam för att vara hemma igen. Så lång tid sedan jag sett katterna här hemma, gud så de växt. Familjen är underbar, snabbt internet, underbara soffor, GOD MAT. Ah, det är jag mest tacksam för just nu.

 

 

Jag har inte gått på någon konsert i hela mitt liv. Eller det kanske inte är riktigt sant, i år vann jag faktiskt två biljetter till en klassisk musikkonsert. Det var väldigt fin musik, men hela tillställningen var inte för mig. Kände mig obekväm och utanför, så kommer fuska och välja en pjäs (med musik i!). Har nämnt den tidigare, men blir lätt så när jag verkligen gillar något, Taming of the Shrew. Har ju sett den 3 gånger, men den mest minnesvärda var den gången vi såg den i Cambridge med familjen. Det var så intimt och fint, med lätt regn under hela halva akten. Lite bittersweet med att jag visste att det var sista gången jag någonsin skulle se pjäsen, men kunde ändå njuta av allt. Just närheten med skådespelarna (blev t.ex. flörtat med en gång) och att jag kunde dela upplevelsen med min familj som gjorde det så minnesvärt. En bild som jag hoppas jag kommer bära med mig länge är när jag tittar bak dit Petruchio står och ljuset lyser bakom honom, regnet faller, allt är perfekt.

 

 

Materiellt tips: Fragrancedirect! Billigt märkessmink på internet, och shipping är bara 5 pund! Har beställt där ifrån två gånger, en gång var det ett chip i en av nagellacksburkarna (inte så att nagellacket läckte ut, bara på ytan) men efter jag skrivit till dem så fick jag pengar tillbaka för varan. Behövde inte ens visa bild på flaskan eller något. Så rekomenderar sidan starkt!

 

Lite djupare tips: Bry dig inte så mycket om vad andra tycker om dig. Känns som om jag blir bättre och bättre för varje dag som går på just detta. Jag lär mig att jag inte måste vara gillad av alla (brukade dela Pam Beesly's åsikt; I hate the idea that someone out there hates me. I even hate that Al-Qaeda hates me. I think if they got to know me they wouldn’t hate me.). Denna insikt gör det så mycket lättare att finna mig själv och vem just jag är, istället för en version av mig som måste vara alla till lags. Jag är fortfarande inte hela vägen där, det är fortfarande jobbigt med konflikter och ibland kan jag inte hjälpa att tänka på vad alla andra tänker på, men jag är tusen gånger bättre än hur jag brukade vara, och det känns så skönt. 

 

 

Min schnucki Emelie! Bor i olika städer, så ses inte så ofta, men tack vare facebook, skype, sms och snapchat blir det mycket prat ändå. Hon är så omtänksam och underbar, älskar henne.

 

Det finns många bra serier men det här är den jag tyckte mest om

Orphan Black tror jag jag väljer om jag bara får välja en. Så sjukt bra serie med otroliga skådespelarinsatser. Längtar efter säsong 2!

 

Den dagen Sofia, Remi och jag träffades i London för att gå på teater. Vi träffade Remi från Birmingham i London tidigt på morgonen för att köa till biljetter för Billy Elliot och War Horse. Remi skulle hemligt bjuda hennes mamma på Billy Elliot, så hon och Sofia köade för de biljetterna. Eftersom jag och Fia skulle kolla på War horse på kvällen fick jag gå bort till utanför den teatern och köa själv. Kötiden går dock ganska snabbt, så efter vi säkrat biljetter möttes vi upp på trafalgar square. Där var det uppvisning av alla (eller i alla fall många) musikaler som går runt om i London. Det bästa framträdandet var utan tvekan Les Mis. Den pjäsen är speciell för Sofia, Remi och mig, då vi alltid gått och sett den tillsammans. Det var också första gången vi såg den nya casten, och alla var underbara. Sen kom Remis mamma och vi såg Billy Elliot. Hon älskade den, och det var så roligt att dela upplevelsen med henne. På kvällen gick jag och Sofia på War Horse. Väl där såg vi, och senare stannade och tog bild med, George Blagden och Killian Donnelly, två skådespelare vi beundrar. War Horse pjäsen var även den njutbar. En annan skådespelare vi gillar, Alistair Brammer, som vanligvis spelar en mindre roll i pjäsen, skulle den kvällen spela huduvrollen, och det gjorde han med bravur.

En helt underbar dag alltså, som jag inte ville skulle ta slut.

 

 

 

 

 

 

Kanske peacan pie barsen jag länkade receptet till igår, SÅ HIMLA GODA.

 

 

THIS ONE. Bästa receptet jag prövat i år helt enkelt (läser mest bakbloggar).

 

 

Wreck-It Ralph for sure. Jag såg filmen när jag var väldigt nere, och det kändes som allt vände efter jag sett denna film. Så himla mysig!

 

Den bild jag är mest nöjd med

Åhhh, så många. Jag föredrar "kollektioner", så som min TO HJUL eller min HIDE&SEEK kollektion. MEN, jag gick igenom några bilder jag har på datorn, och denna bild min bror sa åt mig att snappt knäppa på ett museeum i Cambridge fick hela mig att le, så den får det bli!

 

 

Jag är ingen gråtare. Sällan gråter jag om ingen jag känner dött, och det har jag som tur var sluppit i år. Började nästan gråta på första dagen av skolan, eftersom jag var så himla nervös. Det blev också nästan tårar när vi på tidspress var tvunga att trolla bort 3 sidor av vår rapport om prototyping då den var för lång. Vid det tillfället slog det dock över och blev maniskt skratt istället. 

 

Just det! Kommer nu ihåg att jag grät en gång efter jag kollat på videor av soldater som kommer hem till deras barn. Det är alltid ett säker kort när jag vill börja gråta, förutsatt att jag är hemma själv. 

 

Kommer också ihåg att jag gråtit av glädje i alla fall en gång i år. Kommer inte ihåg åt vad, men det var något på tv som var så roligt att jag spottade ut drickan jag höll på att dricka och kunde inte sluta skratta på flera minuter.

 

Måste varit den jag fick av min syster Lisa på flygplatsen efter hon varit borta i Kenya i två månader!

 

Utan tvekan den låt jag lyssnat mest på!

Come on Eileen med Dexys Midnight Runners, sådan himla skön låt!

 Följ min blogg med Bloglovin

 

Det gulligaste djuret jag träffat under året

Alla våra underbara katter, men får kanske speciellt nämna nykomlingen Donna.

 

 

2. Det starkaste minnet från 2013

Jösses, 2013 har varit ett underbart år. Teatern har verkligen spelat in till att göra detta år speciellt, inte minst min favoritpjäs Macbeth.

Macbeths sista föreställning.
Hade redan sett pjäsen 5 gånger innan, men ville absolut se den sista föreställningen av trafalga studios uppsättning av Mabeth. I veckor innan hade jag oroat mig för att få biljetter, på riktigt måste-stoppa-mig-själv-från-att-spy-orolig. På dagen började jag köa onödigt tidigt, vid 15.00, och stod där själv tills min syster joined me klockan 22.00. Hon hade med filtar och tilltugg, och vi settled in för övernattning ute. Efter oss i kön var en jättetrevlig man/gubbe som köade å sin frus vägnar. Han hade en sådan där underbar engelsk accent, och var mycket trevlig och rolig. Efter honom var en Amerikansk man som var på backpack-resa genom Europa. I sin väska hade han kläder, cowboy boots och en flaska vin från italien. Även han var supertrevlig, men det roligaste var att han såg ut som djävulen. Liksom föreställer man sig djävulen i mänsklig form så ser man honom i huvudet. I en pub mittemot gatan brukade skådespelarna gå efter föreställningarna, och så även denna kväll. Efter ett tag kommer en av skådespelarna ut, går över gatan till där vi satt, satte sig brevid oss och sa att han var tvungen att ta en bild med oss.

Nu har det varit ett tag sedan jag bloggade, men let's not spend too much time thinking about that. Tänkte, för att komma tillbaka till bloggandet, peppa julen och summera upp året, följa denna bloggkalender jag stumbled upon.

Så without further ado.