Andra December

 

2. Det starkaste minnet från 2013

Jösses, 2013 har varit ett underbart år. Teatern har verkligen spelat in till att göra detta år speciellt, inte minst min favoritpjäs Macbeth.

Macbeths sista föreställning.
Hade redan sett pjäsen 5 gånger innan, men ville absolut se den sista föreställningen av trafalga studios uppsättning av Mabeth. I veckor innan hade jag oroat mig för att få biljetter, på riktigt måste-stoppa-mig-själv-från-att-spy-orolig. På dagen började jag köa onödigt tidigt, vid 15.00, och stod där själv tills min syster joined me klockan 22.00. Hon hade med filtar och tilltugg, och vi settled in för övernattning ute. Efter oss i kön var en jättetrevlig man/gubbe som köade å sin frus vägnar. Han hade en sådan där underbar engelsk accent, och var mycket trevlig och rolig. Efter honom var en Amerikansk man som var på backpack-resa genom Europa. I sin väska hade han kläder, cowboy boots och en flaska vin från italien. Även han var supertrevlig, men det roligaste var att han såg ut som djävulen. Liksom föreställer man sig djävulen i mänsklig form så ser man honom i huvudet. I en pub mittemot gatan brukade skådespelarna gå efter föreställningarna, och så även denna kväll. Efter ett tag kommer en av skådespelarna ut, går över gatan till där vi satt, satte sig brevid oss och sa att han var tvungen att ta en bild med oss.

Efter det gick natten snabbt. Vi fick lite sömn, åt lite godis, och vips var det morgon igen. Pjäsen var om möjligt ännu bättre sista gången, alla gav det verkligen allt. Stämningen var underbar. Curtain call-et var verkligen bittersweet, hur kan det var sista gången jag någonsin får se denna pjäs? Minnet av den lever dock fortfarande, och jag blir helt tokigt glad varje gång jag tänker på det.
 
Har massa mer underbara minnen från året, speciellt från teatern, men kommer nog stoppa mig själv här.


Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar